söndag, oktober 30, 2016

Ur Kulturen och människan

(Avhandling om vetenskaperna och konsten)

Astronomin är född ur vidskepelse, vältalighet ur ärelystnad, hat, smicker, lögn; geometrin ur girighet; fysiken ur en fåfäng nyfikenhet; alla till och med moralen, ur det mänskliga högmodet. Vetenskaperna och konsterna har alltså våra lasta för sin uppkomst. Vi skulle mindre tvivla på deras fördelar om de härrörde ur våra dygder.
42

(Avhandling om ojämlikheten mellan människorna)

Låt oss därför akta oss för att sammanblanda den vilda människan med de människor vi har inför våra ögon. Naturen behandlar alla de djur som har lämnat dess vård med en förkärlek som tycks visa hur svartsjukt den bevakar denna rättighet. Hästen, katten, tjuren och åsnan är för det mesta större till växten och har alla en kraftigare kroppsbyggnad, mer spänst, styrka och mod i skogen än de djur vi har på våra gårdar. De mister hälften av dessa fördelar när de blir husdjur, och det förefaller som om alla våra bekymmer med att sköta dessa djur och förse dem med mat endast leder till urartning. Så förhåller det sig också med människan själv: när hon blir samhällsmänniska och slav, blir hon svag, räddhågad och krypande, och hennes slappa och förvekligade levnadssätt försvagar såväl styrka som mod.
87


…medlidandet är en naturlig känsla som bidrar till hela artens ömsesidiga överlevnad genom att i varje individ dämpa egenkärlekens aktiviteter. Det är medlidandet som driver oss att utan att tänka undsätta dem vi ser lida. Det är medlidandet som i naturtillståndet intar lagarnas, sedernas och dygdens plats, med den fördelen att ingen frestas att inte åtlyda dess milda stämma. Det är medlidandet som hindrar varje stark vilde att från ett svagt barn eller skröplig åldring röva den föda de mödosamt skaffat sig, om han tror sig kunna finna sin egen någon annanstans.
(…)
Även om det tillkommer Sokrates och andar av samma beskaffenhet att vinna dygden genom förnuftet skulle människosläktet sedan länge ha upphört att finnas till om dess överlevnad endast var avhängig de resonemang som förs av dem som utgör detta släkte.
104

…från och med det ögonblick då en människa behövde hjälp av en annan; så snart man märkte att det var bra för en enda människa att ha tillgångar för två, försvann jämlikheten, ägandet infördes, arbete blev nödvändigt, och de stora skogarna förvandlades till leende fält som måste vattnas med människors svett och där man snart såg slaveri och elände gro och växa med skörden.
118

Jean-Jacques Rousseau
Kulturen och människan Två avhandlingar
Daidalos, 2012, översättning av Gustaf Gimdal och Inga-Lill Grahn

Ur Teologisk-Politisk traktat


Om nu människor av naturen vore funtade så att de inte begärde något annat än det som det rätta förnuftet anger skulle samhället inte behöva några lagar, utan det skulle vara alldeles nog att lära människorna de riktiga moralreglerna för att de självmant med ett rent och fritt sinneskulle göra det som är till deras verkliga nytta.
Då den mänskliga naturen emellertid är helt annorlunda funtad söker förvisso alla sin egen nytta, men inte alls utifrån det sunda förnuftets föreskrifter. Ofta fattar de i stället begär till saker och finner dem vara nyttiga utifrån blotta begäret och under påverkan av sinnesrörelser (som inte ser till framtiden eller tar andra hänsyn). Härav kommer det sig att inget samhälle kan bestå utan styrande och makt, och följaktligen lagar som tyglar och begränsar människornas begär och otyglade drifter.
113-114

…om någon vill lära ett helt folk, för att inte säga hela människosläktet, en viss lära och att den i alla delar ska förstås av alla, så måste han bekräfta sin sak enbart genom erfarenhet och i allra högsta grad anpassa sina argument och definitioner av det han vill lära ut efter pöbelns förstånd, vilken utgör den största delen av mänskligheten, utan att sammanlänka dem och utan att anföra de definitioner som tjänar till att sammanlänka dem. Annars skriver han bara för de lärda, det vill säga, han kommer bara att förstås av ett förhållandevis litet fåtal människor.
Då hela Skriften först uppenbarades för ett helt folks bruk och slutligen för hela mänskligheten, måste av nödvändighet de läror den innehåller i hög grad ha anpassats efter pöbelns förstånd och bara bevisats genom erfarenhet.
117

(Jämför med Hitlers Mein Kampf, del ett, s. 170)

Ty vadhelst varje ting gör enligt sin naturs lagar, det gör det med full rätt, eftersom det nämligen handlar så som det bestämts av sin natur och inte förmår något annat. Så länge vi föreställer oss att de lever enbart under naturens herravälde, lever därför bland människor den som ännu inte lärt känna förnuftet eller som inte besitter någon dygd utan bara följer sitt begärs lagar med lika oinskränkt rätt som den som styr sitt liv enligt lagar. Det vill säga att liksom en vis man har rätt till allt som förnuftet föreskriver, alltså att leva enligt förnuftets lagar, har också en okunnig och andefattig människa rätt till allt som begäret driver henne till, alltså att leva enligt begärets lagar. Detta är detsamma som Paulus lär, som inte erkänner någon synd före lagen, det vill säga, så länge människor tänks leva under naturens herravälde.
Vare människas naturliga rätt bestäms alltså inte av det sunda förnuftet utan av begär och makt. Ty alla är inte naturligt bestämda till att verka enligt förnuftets regler och lagar. Tvärtom föds alla okunniga, om allting och innan de kan känna till det rätta sättet att leva och förärva ett dygdigt sinnelag går en stor del av livet förbi, även om de får en god uppfostran. Ändå måste de under tiden leva och ta till vara på sig så gott de förmår, alltså bara drivna av begär, eftersom naturen inte givit dem något annat och än så länge förmenat dem förmågan att leva enligt det sunda förnuftet. Därför är de inte mer förpliktigade att leva efter det sunda förståndets lagar än en katt är förpliktigad att leva enligt ett lejons naturliga lagar. Allt som alltså var och en bara betraktas som stående under naturens välde bedömer som nyttigt för sig, antingen genom förnuftets ledning eller genom passionernas inflytande, får han med full naturrätt begära och på vilket sätt som helst, antingen med våld, med list, genom böner eller på vilket annat sätt som helst skaffa sig, och följaktligen anse den en som en fiende som vill hindra honom från att fullfölja sin avsikt.
Av detta följer att naturens rätt och stadgar, under vilka alla föds och lever största delen av sina liv, inte förbjuder något annat än det som ingen begär och som ingen förmår. Den motsätter sig inte strider, inte hat, inte vrede, inte försåt, över huvud taget inte något som begäret eggar till.
(…)
Allt som alltså förefaller oss löjligt, orimligt eller ont i naturen kommer sig av att vi bara känner en del av det hela och är okunniga om största delen av naturens ordning och sammanhang och att vi vill styra allt genom bruket av vårt förnuft, fastän det förnuftet hävdar är ont inte är ont med avseende på hela naturens ordning och lagar, utan bara med avseende på vår naturs lagar.
250-251

…den som av sitt begär drivs så att han vare sig kan inse eller göra det som är nyttigt för honom, han är verkligen slav, och bara den är fri som helhjärtat lever under förnuftets odelade ledning. En handling som sker på befallning, det vill säga lydnad, upphäver förvisso på ett sätt friheten, men detta gör inte någon till slav, utan det beror på handlingens skäl. Om handlingens syfte inte är den handlades utan härskarens nytta, då är den handlande en slav och onyttig för sig själv, men i en republik och ett rike där hela folkets väl, inte den härskandes, är den högsta lagen, vilken, vilken härskaren lyder i allt, bör han inte kallas för en slav som är onyttig för sig själv, utan för en undersåte. Således är den republik den friaste, vars lagar är grundade på förnuftet, ty där kan var och en vara fri när han vill, det vill säga leva enligt förnuftets ledning.
Likväl är barn, trots att de måste lyda föräldrars befallningar, likväl inte slavar, ty föräldrarnas befallningar syftar i högsta grad till barnens bästa. Vi uppfattar alltså en stor skillnad mellan en slav, en son och en undersåte, vilka därför definieras enligt följande, nämligen: en slav är den som måste lyda sin herres befallningar, vilka bara ser till den härskandes väl. En son däremot är den som gör det som är nyttigt för sig själv på föräldrarnas befallning. Slutligen är en undersåte den som gör det som är nyttigt för det allmänna och därmed också för sig själv, på suveränens befallning.
Härmed anser jag mig tillräckligt ha visat det demokratiska styrelseskickets grundvalar.
255-256

…den har mest makt som härskar i undersåtarnas sinnen. Om den som fruktades mest hade mest makt, så skulle förvisso tyrannernas undersåtar ha det, ty de är desom fruktas mest av sina egna tyranner. Fastän vidare sinnet inte kan behärskas lika väl som tungan står likväl sinnena på ett sätt i härskarens makt, vilket kan ske på många sätt, så att de allra flesta människor tror, älskar, hatar osv., det han vill. Även om de inte gör detta på härskarens direkta order gör de det likväl ofta, som erfarenheten ymnigt visar, på grund av hans makts auktoritet och hans ledning, det vill säga enligt hans lag. Därför kan vi utan att det strider mot förnuftet tänka oss människor som bara tror, älskar, hatar, föraktar och över huvud taget grips av någon affekt enligt härskarens lag.
265


Baruch Spinoza
Teologisk-Politisk Traktat
Daildalos, 2016, översättning, Niklas Olaison

onsdag, oktober 26, 2016

Ruggig rysare: Svart potatis

En morgon stod sheriffen i sällskap av poliser, kofotsmän och soldater framför dörren till ett oansenligt hus. De hade kommit för att vräka bonden som bodde där med sin familj. Bondens reumatiske far dog redan samma natt i ett dike. Nästa dag gick hans gravida fru bort. Det hände någonstans på Irland. Det var ingen isolerad händelse. Åren efter den stora missväxten 1845 vräktes tusentals bönder som inte kunde betala arrendet.

Om det här kan man läsa om i journalisten Pär Lodin bok, ”Svart potatis” Den långa undertiteln sammanfattar vad det handlar om: ”När en miljon irländare dog av svält på det brittiska imperiets bakgård Den stora svälten, Irland 1845-1850”.

Hösten 1845 hade vädret varit nyckfullt. Varma mornar, regniga kalla eftermiddagar.
Plötsligt en dag fylldes luften av en kraftig stank. Potatisblasten täcktes av svarta prickar och vissnade. När bönderna grävde upp sina potatisar hittade de ”svarta, slemmiga klumpar”. Idag kan det vara svårt att föreställa sig hur viktig potatisen var i Irland på den tiden. För många fattiga var det den helt dominerande födan.

Svart potatis är mycket mer än historien om en missväxt. Lodins fyrahundra sidor tjocka genomgång av händelseförloppet och den politiska debatten visar tydligt att det snarare var politik än biologi som ledde till svältkatastrofen.

Den brittiska regeringen var frihandelsvänner som ansåg att marknaden ska sköta sig själv och att äganderätten var viktigare att värna än fattiga människors överlevnad. Man hänvisade till Adam Smiths teorier och citerade Edmund Burke: ”Vi, folket, borde inse att vi kan inte mildra ett gudomligt missnöje, genom att bryta mot kommersens lagar, vilka är naturlagar och följaktligen Guds lagar.” Därför tillät regeringen att stora mängder livsmedel fortsatte att exporteras från Irland även när katastrofens omfattning var känd.

Regeringens misstro mot de döende tycktes också gränslös. Arbetsmoralen skulle hotas om man hjälpte de svältande. Lättjan skulle breda ut sig och förvärra det ursprungliga problemet. Därför motsatte sig regeringen att man delade ut gratis mat till de svältande. Den här logiken dikterade att även kvinnor och barn som sökte sig till fattighusen skulle sättas i hårt arbete. Fattighusen hade som uppgift att förnedra: de som sökte sig dit tvångsklipptes, fick fängelseliknande kläder och gavs ofta tunga meningslösa arbetsuppgifter. Lodin citerar en brittisk ekonoms förklaring: ”de arbetande klasserna ska se med fasa på fattighuset och skammen att vara intagen där ska föras vidare från far till son.” Det förklarar också varför fattighusen separerade barn över två år från sina mödrar.

Svart potatis är en välskriven, viktig, bok om liberalismens läbbiga historia. Den visar hur idéer om frihet, precis som kommunismens dröm om ett klasslöst samhälle, kan förvandlas till sin motsats. Och även om Irland i mitten av artonhundratalet naturligtvis var ett helt annat samhälle lever många av de idéer och attityder gjorde svälten möjlig fortfarande kvar i vår tid.


Svart Potatis När en miljon irländare dog av svält på det brittiska imperiets bakgård Den stora svälten, Irland 1845-50
Pär Lodin
Politisk Historia

måndag, oktober 24, 2016

Ojämlikhet dödar

En apa lägger några metallpoletter på ett bord och får ett äpple av en djurskötare. En dag har priset på äpplen stigit. Då köper apan mer gurka i stället. Primatforskare har gjort den här typen av experiment i ett kvarts sekel nu. Det visar sig att apor ofta är rationella på det sättet som ekonomisk teori förutspår. Apor gömmer gärna sitt sparkapital och en del försöker handla med falska pengar (gurkskivor i stället för polletter).

I ett experiment erbjöd man två grupper av apor gurkor i utbyte mot stenar. Allt fungerade smidigt tills man började behandla grupperna olika. När den ena gruppen plötsligt fick russin, som de tycker bättre om, och ibland inte ens behövde betala för dem började den andra gruppen strejka. En del slutade att äta de gurkor man redan köpt, andra kastade både stenar och gurkor på primatforskarna.

Spontant kan man tycka att det här beteendet är ologiskt. En apa får det ju inte sämre bara för att en annan får det bättre. Apors behov kan också vara olika.

Vår känsla för rättvisa är inget sentida mänskligt påfund utan en evolutionär strategi som utvecklats tidigt bland alla primater. Orättvisor stör uppenbart samarbetet i de grupper som apor i det vilda är beroende av för sin överlevnad. Apornas reaktioner ger en hint om de mekanismer som får ungdomar i svenska förorter att bränna bilar och kasta sten på räddningstjänsten.

Socialmedicinsk forskning visar att vår relativa position i samhället har ett avsevärt inflytande över liv och hälsa. Hur grannen har det påverkar oss i allra högsta grad.

Sverige var som mest jämlikt 1980. Trots att vi fortfarande lever i ett av världens mest jämlika länder är det stora skillnader i medellivslängd även hos oss. Folk i höginkomstkommunen Danderyd lever sex år längre i snitt, än folk från fattigare Sundbyberg. Folk i arbetarstaden Norrköping lever kortare och är betydligt sjukare än i bättre bemedlade Linköping.

Det är inte heller bara ohälsosamt leverne som kortar livet utan stressen av att befinna sig i botten på den sociala hierarkin. Arbetslöshet förkortar livet även för de som varken röker eller dricker. Sociologiprofessorn Göran Therborn konstaterar i sin bok Ojämlikhet dödar: "Man har till och med kunnat visa att fruar till arbetslösa män läggs i tidigare grav än andra gifta kvinnor". Att till exempel inkomstpröva barnbidraget vore därför ytterligare en sätt att stigmatisera de som har det sämst i samhället.

Att tillhöra underklassen är lika farligt för hälsan som att röka. Men det är inte lika enkelt att lämna underklassen som att sluta röka. Individ kan göra karriär genom att vara företagsam, eller ha tur, men en hel klass kan inte det. Därför behövs det en politik som utjämnar klassklyftorna.

Radiorecension

Hampus Eckerman pratar om Konsten att sälja krig i radio TUFF (Tyresöradio)

onsdag, oktober 19, 2016

Mats Skogkärs religiösa propaganda

Under rubriken "Unesco reviderar historien" kritiserar Mats Skogkär en Unesco resolution som han hävdar förnekar judendomens historiska kopplingar till Jerusalem. Men redan i punkt tre på första sidan framgår så inte alls är fallet:
” Affirming the importance of the Old City of Jerusalem and its Walls for the three monotheistic religions…”

Men Skogskär kan inte läsa innantill själv utan förlitar sig på Hamas tolkning av dokumentet. Han skriver:
”Resolutionen, som lades fram av en grupp muslimska stater, är en del av en långsiktig strategi som går ut på att så tvivel om judendomens historiska koppling till Jerusalem och därmed göra judarna till främmande kolonisatörer. Allt enligt formeln: ifrågasätta, förvirra, förneka.”

Notera hur Skogkär själv försöker förvirra genom att blanda ihop frågan om judendomens historiska koppling och den judiska kolonisationen av områden där arabisktalande kristna och muslimer varit i majoritet i århundranden. Det är märkligt att en tidning som kallar sig liberal använder sig av religiös propaganda i stället för att ta frågor om äganderätt och likhet inför lagen på allvar.

måndag, oktober 17, 2016

Hesa Fredrik





Varje gång en fabrik med inlåsta barnarbetare brinner upp så borde SvT balansera sin rapportering med en nyhet som ställer kapitalismen i positiv dager. Att SvT inte gör det beror på att journalisterna som jobbar där är vänsterdrivna, hävdar Fredrik Segerstedt i Expressen.

Nu föredrar även tidningar som Expressen att skriva om utsatta barn i stället för barn som det går bättre för. Men av någon anledning så anklagar inte Segerstedt journalister som arbetar på kommersiella medier för att vara vänsterdrivna. Alla som jobbar i media vet att negativa nyheter väcker större intresse bland allmänheten än positiva.

Nyhetsjournalister återger normalt sett källor som har någon slags relevans eller auktoritet, som politiska partier, forskare osv. Anledningen till att media inte skriver om bostadsmarknaden på det sätt som Segerstedt önskar är att det är så få som delar Segerstedts världsbild.

SvT ideologisering visar sig också i att man tar ”feministiska och ekologiska perspektiv tas för givna” hävdar Segerstedt. Men är det verkligen bara vänstern som bryr sig om jämställdhet och miljön?

Inte ens när SvT gör den typ av program som Segerstedt efterlyser (vänsterns våldsamhet och förhållande till de forna kommuniststaterna i öst) är det ett tecken på journalistisk objektivitet. Då är inte kriteriet vad man producerar utan hörsägen om vad SvT journalister ska ha sagt om dessa program.

Att Expressen och andra kommersiella medieföretag aldrig tröttnar på att publicera nästan identiska debattartiklar om SvT beror förmodligen på att de har så svårt att klara sig i konkurrensen. SvT har betydligt fler tittare och högre förtroende bland allmänheten än privata TV3, TV4 osv. Och även borgerliga väljare har betydligt större förtroende för Public Service än den blaska som Segerstedt skriver i.


Se också FN: Spruckna drömmar?

torsdag, oktober 13, 2016

Fel Dylan vann

Bob Dylan Nobelpristagare. I litteratur! Men om man kan få ett Nobelpris för att uppfinna DDT eller lobotomin så är det väll också rimligt att även belöna Bobs öronmask.

Svenska Akademin gör sitt bästa för att förbli relevant i en tid då det tryckta ordet allt mer marginaliseras. Nittio procent av all kommunikation lär vara kroppsspråk så framtidens Nobelpristagare lär heta Hans Hugo Ferdinand "Manne" af Klintberg och/ eller Tom Cruise.

Akademin har belönat Bob Dylan men agerar utifrån Dylan Thomas motto:

”Gå inte stilla in i den där goda natten,
De gamla skall brinna och rasa vid dagens slut;
Gör motstånd, motstånd mot att ljuset dör.”

söndag, oktober 02, 2016

lördag, oktober 01, 2016